Nya lagar stärker rätten till samiskan
En ny lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk börjar gälla i Sverige den 1 januari 2010. Genom lagen stärks de samiska språkens ställning. Förvaltningsområdet för samiska utvidgas med 13 kommuner och det sydsamiska språket omfattas för första gången av en språklag.
- Men lagen innebär inte automatiskt att det sydsamiska språket blir mer levande, säger Kaisa Syrjänen Schaal, handläggare på Integrations- och jämställdhetsdepartementet. Den ger rättigheter, men det är samerna själva som måste konkretisera sina behov och aktivt verka för att de uppfylls.
- Men lagen innebär inte automatiskt att det sydsamiska språket blir mer levande, säger Kaisa Syrjänen Schaal, handläggare på Integrations- och jämställdhetsdepartementet. Den ger rättigheter, men det är samerna själva som måste konkretisera sina behov och aktivt verka för att de uppfylls.
Sverige anslöt sig år 2000 till Europarådets minoritetskonventioner och är därigenom skyldiga att aktivt främja bevarandet av minoritetsspråk och -kultur. Regeringens minoritetspolitiska strategi som ska förverkligas från och med år 2010 är ett svar på den kritik som riktats mot brister i Sveriges efterlevnad av dessa konventioner. Regeringen vill med denna satsning motverka diskriminering av de nationella minoriteterna, stärka de nationella minoriteternas egenmakt och inflytande samt främja bevarandet av de nationella minoritetsspråken.
En ny lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk kommer den 1 januari 2010 att ersätta nuvarande lagar om rätt att använda samiska respektive finska och meänkieli. Ändringar görs också i sametingslagen och socialtjänstlagen. Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk gäller alla nationella minoritetsspråk, dvs. finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska.
Från och med den 1 juli 2009 gäller även en ny språklag som stadgar att den som tillhör en nationell minoritet ska ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda minoritetsspråket. Flera av minoritetsspråken i Sverige är hotade språk. Risken att minoritetsspråk hamnar i en negativ spiral av färre och färre användare är stor. När de som talar ett minoritetsspråk upptäcker att det inte finns plats för deras språk i det offentliga samhället, påverkar det viljan att använda det och lära det vidare till nya generationer. Man brukar kalla det för språkbytesprocess. Genom att medvetet gynna och stimulera språkbevarande faktorer är det möjligt att bryta och vända denna process, att revitalisera språket, så att det kan börja återta förlorad mark.
Men en minoritet kan inte revitalisera sitt språk helt på egen hand, eftersom de inte själva förfogar över alla de faktorer som påverkar bevarandet av språk. Majoritetssamhället har därför också ett stort ansvar. Det viktigaste som kan göras för att rädda ett språk från att dö ut är att skapa gynnsamma förutsättningar för talarna att tala språket och lära sina barn. Det kräver en nationell politik som erkänner och skyddar minoritets språk. Det är här regeringens minoritetspolitiska satsning kommer in.
- Viljan att återta och stärka det egna språket finns hos minoriteterna, men de behöver verktyg för att göra det möjligt, menar Kaisa Syrjänen Schaal. Om den språkliga kedjan har brutits behöver man satsa både på barn och vuxna, för att knyta ihop kedjan igen. Det handlar om att ge vuxna med begränsade eller inga kunskaper i språket möjligheter att lära sig, dels för deras egen skull, dels för att de bättre skall kunna stödja sina barns språkutveckling.
Förutom den nya lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk, görs också andra insatser för att revitalisera samiskan. Två språkcentra, med Sametinget som huvudman, etableras i Östersund och i Tärnaby i det sydsamiska området. Språkcentren ska bedriva utåtriktad verksamhet för att stimulera till ökad användning av de samiska språken. Det kommer vidare att bli möjligt att söka medel för revitaliseringsinsatser som riktar sig till enskilda. F rån och med budgetåret 2010 anslår regeringen 70 miljoner för revitaliseringsinsatser för de nationella minoritetsspråken.
- Men, säger Kaisa Syrjänen Schaal, det viktigaste för att lagen ska ge resultat är att enskilda använder de verktyg som nu ges och inte ger tappt. Det hänger på var och en av oss om språkbytesprocessen ska kunna vändas. Vi måste orka välja vårt språk istället för svenska och våga prata med barnen fast vi kanske inte kan det så bra. Kaisa Syrjänen Schaal, vet vad hon talar om, med sitt finska ursprung kämpar hon för att lära sina barn sitt modersmål, det finska språket.
Sunna Kuoljok
En ny lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk kommer den 1 januari 2010 att ersätta nuvarande lagar om rätt att använda samiska respektive finska och meänkieli. Ändringar görs också i sametingslagen och socialtjänstlagen. Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk gäller alla nationella minoritetsspråk, dvs. finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska.
Från och med den 1 juli 2009 gäller även en ny språklag som stadgar att den som tillhör en nationell minoritet ska ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda minoritetsspråket. Flera av minoritetsspråken i Sverige är hotade språk. Risken att minoritetsspråk hamnar i en negativ spiral av färre och färre användare är stor. När de som talar ett minoritetsspråk upptäcker att det inte finns plats för deras språk i det offentliga samhället, påverkar det viljan att använda det och lära det vidare till nya generationer. Man brukar kalla det för språkbytesprocess. Genom att medvetet gynna och stimulera språkbevarande faktorer är det möjligt att bryta och vända denna process, att revitalisera språket, så att det kan börja återta förlorad mark.
Men en minoritet kan inte revitalisera sitt språk helt på egen hand, eftersom de inte själva förfogar över alla de faktorer som påverkar bevarandet av språk. Majoritetssamhället har därför också ett stort ansvar. Det viktigaste som kan göras för att rädda ett språk från att dö ut är att skapa gynnsamma förutsättningar för talarna att tala språket och lära sina barn. Det kräver en nationell politik som erkänner och skyddar minoritets språk. Det är här regeringens minoritetspolitiska satsning kommer in.
- Viljan att återta och stärka det egna språket finns hos minoriteterna, men de behöver verktyg för att göra det möjligt, menar Kaisa Syrjänen Schaal. Om den språkliga kedjan har brutits behöver man satsa både på barn och vuxna, för att knyta ihop kedjan igen. Det handlar om att ge vuxna med begränsade eller inga kunskaper i språket möjligheter att lära sig, dels för deras egen skull, dels för att de bättre skall kunna stödja sina barns språkutveckling.
Förutom den nya lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk, görs också andra insatser för att revitalisera samiskan. Två språkcentra, med Sametinget som huvudman, etableras i Östersund och i Tärnaby i det sydsamiska området. Språkcentren ska bedriva utåtriktad verksamhet för att stimulera till ökad användning av de samiska språken. Det kommer vidare att bli möjligt att söka medel för revitaliseringsinsatser som riktar sig till enskilda. F rån och med budgetåret 2010 anslår regeringen 70 miljoner för revitaliseringsinsatser för de nationella minoritetsspråken.
- Men, säger Kaisa Syrjänen Schaal, det viktigaste för att lagen ska ge resultat är att enskilda använder de verktyg som nu ges och inte ger tappt. Det hänger på var och en av oss om språkbytesprocessen ska kunna vändas. Vi måste orka välja vårt språk istället för svenska och våga prata med barnen fast vi kanske inte kan det så bra. Kaisa Syrjänen Schaal, vet vad hon talar om, med sitt finska ursprung kämpar hon för att lära sina barn sitt modersmål, det finska språket.
Sunna Kuoljok