Samepolitik i stort behov av reformer

– Det skedde aldrig något brott mellan lappväsendet och de nya myndigheterna. Det har haft stor betydelse för hur rennäringsfrågorna administrerats även efteråt. Den svenska samepolitiken har i väldigt liten utsträckning förändrats eller utvecklats sedan 1970-talet, säger Patrik Lantto, docent i historia och verksam vid Vaartoe/Centrum för samisk forskning vid Umeå Universitet.

Patrik Lantto halkade in på lappväsendet med dess lappfogdar i samband med att han skrev sin avhandling om samernas politiska mobilisering under 1900-talet.
– Det var omöjligt att skriva om samerörelsen och Svenska samernas riksförbund utan att hela tiden komma tillbaka till lappväsendet. Lappfogdarna var centrala på många sätt för den samiska politiska mobiliseringen.  De var så tydliga motståndare till samerörelsen, försökte hålla tillbaka den och mota Olle i grind.

Egentligen var det mest en tillfällighet att lappväsendet bildades. När den första lappfogden inrättades 1885 i Jämtland var det för att lösa en specifik tvist mellan bofasta och renägare. Men staten tyckte att det var behändigt att ha en mellanhand och redan vid sekelskiftet var lappväsendet etablerat i alla län som hade renskötsel
– Det fanns två syften. Staten ville ha bättre information rörande samerna. Och man ville försöka öka kontrollen över framförallt de renskötande samerna, säger Patrik Lantto.

Lappfogdarna ansågs vara experter på allt som rörde samerna, både i stort och smått. Och trots att det till exempel inte fanns en enda lappfogde med samiskt ursprung ansåg staten att fogdarna hade kompetens nog att lära renskötarna hur de skulle ta hand om sina djur.
– Det visar väl tydligt mer än något annat hur man betraktade reella kunskaper om rennäringen i myndighetens arbete, säger Patrik Lantto.

Lappväsendet kom snart att institutionalisera den politiskt fastlagda riktlinjen med att lapp-ska-vara lapp som växte fram under slutet av 1800-talet. Lapp ska vara lapp-politiken gick ut på att bevara en exotisk bild av samernas kultur och av renskötseln. Staten, och lappväsendet, förespråkade traditionell klädsel för samerna och en intensiv renskötsel där renarna hölls väl samlade och mjölkades. Vilket förutsatte att familjerna hela tiden följde hjordarna som nomader och bodde i kåtor.

Bland samerna själva växte trenden med den extensiva renskötseln där renarna får beta friare. Renarna blev friskare, det krävdes mindre i arbetsinsats och renskötarna fick möjlighet att bli relativt bofasta.
Men arbetssättet motarbetades hårt av lappfogdarna ända in på 1940-talet.
– De fick då bland annat igenom ett tältbidrag till renskötare som fortfarande var nomadiserade, säger Patrik Lantto.

Och i splittringen som finns i dag mellan renskötande och ickerenskötande samer har lappväsendet haft en mycket stor påverkan menar han.
 – Lappfogdarna bedrev aktivt en politik för att renodla vem som skulle betraktas som renskötare och vem som skulle få vara medlem i samebyn. Folk uteslöts från medlemskap i samebyn när fogdarna ville få bort alla som man menar inte kunde försörja sig på renskötseln.

Eftersom lappfogdarna ville konservera systemet så förhindrade de alla möjligheter till reformer och av stärkandet av samernas ställning.
– De har bidragit till att den svenska samepolitiken utvecklats mycket långsamt och att det funnits ett väldigt motstånd mot att acceptera samiska förslag till reformer. Och det är påtagligt att vissa strukturer från lappväsendet finns kvar i rennäringsförvaltningen av i dag, säger Patrik Lantto.

Det finns, anser han, en politisk ovilja och handlingsförlamning beträffande att fatta beslut i brännande frågor som marktvister mellan samebyar och skogs- och jordbruk, ratificeringen av ILO-konventionen om urfolksrättigheter och frågan om medlemskap i samebyarna.
– Nog för att svensk demokrati brukar skynda långsamt, men i det här fallet börjar det närmast bli pinsamt. Det är en skam för en demokrati som Sverige att marktvisterna ska avgöras av Högsta domstolen. Problemen försvinner ju inte av sig själva utan lär bara bli värre om inget görs, säger Patrik Lantto.

Text: Camilla Andersson